"Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."

I dagens evangelium möter vi apostlarna Jakob och Johannes från en mindre fullkomlig sida. De ser inte på Jesu tjänst åt medmänniskan, utan fascineras av Hans makt och storhet. De vill inte efterlikna Honom i Hans ringhet och tjänst utan enbart i Hans glans och härlighet.

Tillsammans med skaran kring Jesus är de på väg till Jerusalem och föreställer sig förmodligen att Jesus nu ska upprätta ett rent jordiskt herravälde, ett politiskt Gudsrike på jorden. De två temperamentsfulla bröderna - "Åskans söner" (boanerges) som Jesus kallar dem - vill nu i förväg säkra sig de bästa ministerposterna i Hans regering. "Låt oss få sitta bredvid Dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster."
Det är inte märkligt att de har stora förväntningar till framtiden. Kort tid innan har de ju varit med Jesus uppe på Förklaringens berg och fått se Honom i gudomlig strålglans. Där såg de Jesus i strålande ljus och till höger och vänster om Honom stod självaste Mose och Elia från Gamla Testamentets tid. Det låter nu nästan som om Jakob och Johannes drömmer om att inta den platsen som Mose och Elia hade bredvid Jesus uppe på Taborberget. Vi kan som de övriga apostlarna förargas på dessa två, men hur lätt hamnar vi inte själva i statustänkande! Hur lätt fascineras inte vi av drömmar om storhet och glans! Tänk att få vara en Elia, en Mose, en apostel, en påve, ett helgon, någon som alla ser upp till och beundrar!

Men Jesus svarar: Ni vet inte vad ni ber om! Kan ni dricka den bägare som jag dricker?
Jesu bägare är Hans ansträngnings och Hans lidandes bägare. Jesu kungatron i Jerusalem kommer att bli hans kors. Jesu sätt att regera är ju att bli allas tjänare, ja, att göra sig till gåva åt alla, ja, ett skuldoffer om människorna så behöver. Den karriär som Jesus eftersträvar är inte en karriär som går uppåt i världens ögon, utan neråt. Jesus vill tjäna andra, finnas till för andra. I världen ser kungar och presidenter till att folken får märka deras makt, och folken måste underkasta sig deras vilja, men i Guds rike, i Jesu närhet, till höger och vänster om Jesus, gäller en annan lag, där blir man allas tjänare, ja, Jesus säger t.o.m. allas slav. Jesus menar naturligtvis inte att vi kristna alla ska bli slavar, att all världslig makt och auktoritet inte får finnas till - ledarskap behövs ju i varje mänsklig gemenskap - men vare sig du är underställd eller är ledare gäller det att om du vill leva med Kristus så måste du se ditt arbete som just tjänst. Du är till för andra. Du är kallad - vara sig du leder eller är underställd - att som Kristus vara undergiven andras behov, andras bästa, ja ibland andras planer och viljor.

Detta är så svårt för oss! Från alla sidor hör vi att vi ska förverkliga oss själva, ta hand om våra egna behov, förverkliga våra egna drömmar o.s.v. -- och visst kan en del människor behöva lära sig det för att börja kunna må bra med sig själva. Men det får ju inte stanna där, för då sluter självförverkligandet bara i egoism.
Hur kan det komma sig att det är så svårt för oss att tjäna? Jag tror det beror på att vi tänker för litet på Guds godhet. Vem ger oss dagen och natten, varje ögonblick av livet, vem ger oss luft, plats, tid? Gud i sin godhet låter solen gå upp över alla, Han förser alla med vad de behöver, Han läker våra sår, Han ser till att alla organ i vår kropp fungerar utan att vi behöver bry oss om det och Han leder årets gång i naturen, Han låter allt växa till nytta för djur och människor. Och se hur Han gör det! Som en tjänare! Gud tjänar oss alla, Han gör sig till allas tjänare, alla får hjälp, men ingen ser Honom. Han döljer sig och sätter oss i centrum. Varje detalj i världen, varje blad på skogens träd är föremål för Hans noggranna omsorg, Han vet om allt och tar hand om allt. Men Han för inte fram sig själv utan är hela tiden dold. När vi riktigt betraktar det sättet på vilket Gud i sin överströmmande godhet tjänar världen så kan vi inte annat än fyllas av tacksamhet. Och då uppstår i oss en längtan och en önskan att få vara som Han, att också vilja ge och dela med oss, att också vilja tjäna.

Det är från betraktandet av Guds godhet som vårt eget hjärta väcks till liv och längtar efter att bli som Gud - även om tjänandet kan innebära att vi tjänar i det fördolda, att vi inte uppmärksammas eller får utmärkelser och statuspositioner. Det gör inget, för då är vi som Gud: Han tjänar allt och alla i det fördolda, Han får sällan den uppmärksamhet och ära som tillkommer Honom och Han tackas nästan inte av någon.

Imorgon, söndagen den 19 oktober, kommer en hel värld att påminnas om vad sann tjänst åt medmänniskan i Kristi efterföljd betyder. Moder Teresa, den världskända nunnan från Calcutta i Indien, som vigde sitt liv åt att tjäna Gud i de fattigaste av de fattiga kommer att saligförklaras av påven på Petersplatsen i Rom. Det är ett märkligt öde att hon som under många år tog hand om döende och sjuka nu kommer att saligförklaras av en människa som själv är både allvarligt sjuk och förmodligen döende, nämligen vår påve Johannes Paul. Han har dessutom valt att lägga hennes saligförklaring just vid den tiden då han själv kan fira sitt 25-års jubileum som påve - ett tecken på hur viktig han anser just detta helgon för att vara. De flesta människor har hört talas om Moder Teresa. Hennes insats blev känd över hela världen när en engelsk journalist på 1960-talet dokumenterade hur hon och hennes medsystrar gick runt i Calcuttas slumkvarter och samlade upp sjuka och döende från gatorna, också små barn som kastats i sophinkar, glömda, oälskade och övergivna. En värld som har så bråttom med förverkligandet av egna önskemål och ambitioner häpnade över denna besynnerliga godhet, en godhet som har sin rot i bönen och i just medvetenheten om Guds godhet. Till sist gav denna värld henne Nobels fredspris för hennes insats. Söndagen i morgon är också kyrkans missionssöndag, d.v.s. dagen då vi minns vårt ansvar för förkunnandet av evangeliet i alla kulturer. Moder Teresa lär oss vad kärnan i all mission måste vara: Inte att härska och bestämma över andras tro och liv utan att finnas till för dem. Evangeliet förkunnas av tjänande händer, tjänande hjärtan, tjänande apostlar. Apostlarna är inte trovärdiga för att de är kloka, duktiga, framgångsrika eller mäktiga, utan deras trovärdighet består i att de är beredda att ge sina liv för dem som de missionerar.

Jakob och Johannes, varför vill ni föra fram er och ha de bästa platserna i kyrkan? "Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."

Amen.

upp