Vad läste jag här från boken just nu? Vem handlade det om?
Det handlade om apostlarna Jakob och Johannes. De ville sitta bredvid Jesus i himlen, den ene till höger, den andra till vänster om Honom.
Varför ville de det? Tänkte de bara på sig själva? Ja, det menade de andra apostlarna. Därför blev de arga på dem: "Dessa två tror att de är viktigast!" Och, ja - kanske var det så. Lite dumt - de var ju inte förmer än de andra.

Men tror ni at Jesus blev arg på dem? Tror ni inte att Han blev lite glad också över att de ville sitta hos Honom i Hans rike? Det tror jag. Det var ju också för att de tyckte om Honom, eller hur?

Bara kort tid innan hade de varit med Jesus och Petrus uppe på ett stort berg. Där fick de se Jesus i ett strålande ljus, de fick höra Guds egen röst och till höger och vänster om Jesus fick de se Mose och Elia från Gamla Testamentets tid. Så klart var de lyckliga över denna syn. De ville också gärna vara som Mose och Elia och stå där och vara Jesu allra bästa vänner. Inget fel på det, egentligen.

Men Jesus ville att de ska lära sig något mera. Om man vill räknas som Jesu närmaste vän i himlen, måste man vara mycket god på jorden. Man ska bli som en som vill hjälpa andra, tjäna andra. Och det kan vara svårt för många människor. De vill inte gärna vara så goda.

Det är svårt att vara god om man bara tänker på allt ont som finns. Men det blir lätt att vara god om man tänker på Guds godhet och makt.
Vem ger oss dagen och natten, varje ögonblick av livet, vem ger oss luft, plats, tid? Gud i sin godhet låter solen gå upp över alla, Han ger alla vad de behöver, Han läker våra sår, Han ser till att allt inuti vår kropp fungerar utan att vi behöver bry oss om det och Han leder årets gång i naturen, Han låter allt växa till nytta för djur och människor.
Och se hur Han gör det! Som en tjänare! Gud tjänar oss alla, Han gör sig till allas tjänare, alla får hjälp, men ingen ser Honom. Han döljer sig och låter oss få bestämma hur vi vill ha det. Varje liten sten på stranden, varje blad på skogens träd ser Han och hjälper Han. Han vet om allt och tar hand om allt. Men Han för inte fram sig själv utan är hela tiden dold. När vi riktigt tänker över Guds stora godhet och hur Han tjänar världen så kan vi inte annat än fyllas av tacksamhet. Då säger vi tack. Då vill vi bli som Han. Då vill vi dela med oss och tjäna andra. Det är mycket vackert när ett barn säger till Gud: "Gud, du är så god mot oss, därför vill jag också vara god. Du delar hela världen med oss, därför vill jag också dela med andra. Du älskar alla människor, därför vill jag också tillsammans med dig försöka älska alla som jag möter."

Det gäller också för oss vuxna. Vi fungerar likadant. Det är just i betraktandet av Guds godhet som vårt eget hjärta väcks till liv och längtar efter att bli som Gud - även om tjänandet kan innebära att vi tjänar i det fördolda, att vi inte uppmärksammas eller får utmärkelser och statuspositioner. Det gör inget, för då är vi som Gud: Han tjänar allt och alla i det fördolda, Han får sällan den uppmärksamhet och ära som tillkommer Honom och Han tackas nästan inte av någon.

Idag, söndagen den 19 oktober, kommer en hel värld att påminnas om vad sann tjänst åt medmänniskan i Kristi efterföljd betyder. Moder Teresa, den världskända nunnan från Calcutta i Indien, som vigde sitt liv åt att tjäna Gud i de fattigaste av de fattiga kommer att saligförklaras av påven på Petersplatsen i Rom. Det är ett märkligt öde att hon som under många år tog hand om döende och sjuka nu kommer att saligförklaras av en människa som själv är både allvarligt sjuk och förmodligen döende, nämligen vår påve Johannes Paul. Han har dessutom valt att lägga hennes saligförklaring just vid den tiden då han själv kan fira sitt 25-års jubileum som påve - ett tecken på hur viktig han anser just detta helgon för att vara.
De flesta av oss vuxna har hört talas om Moder Teresa. Hennes insats blev känd över hela världen när en engelsk journalist på 1960-talet dokumenterade hur hon och hennes medsystrar gick runt i Calcuttas slumkvarter och samlade upp sjuka och döende från gatorna, också små barn som kastats i sophinkar, glömda, oälskade och övergivna. Hela världen häpnade över denna besynnerliga godhet, en godhet som har sin rot i bönen och i just medvetenheten om Guds godhet. Till sist gav denna värld henne Nobels fredspris för hennes insats.
Söndagen i dag är också kyrkans missionssöndag, d.v.s. dagen då vi minns vårt ansvar för förkunnandet av evangeliet i alla kulturer. Moder Teresa lär oss vad kärnan i all mission måste vara: Inte att härska och bestämma över andras tro och liv utan att finnas till för dem. Evangeliet förkunnas av tjänande händer, tjänande hjärtan, tjänande apostlar.

Jesus avvisade inte apostlarna Jakob och Johannes för att de vilja sitta så nära Honom i himlen. Han gladdes säkerligen åt den kärlek som de därmed visade Honom. Men Han pekade också på att Hans väg till himlen gick genom ansträngningar, uppoffringar och tjänande. Den vägen ligger också öppen framför oss. Moder Teresa gick den. Påven Johannes Paulus har gått den många år redan. Och vi alla, barn och vuxna, är kallade att följa dem, så gott vi kan, med den stora eller lilla kraften som vi har, i Herrens fotspår.

Amen.

upp