Vad betyder den Helige Ande? Vem är Guds helige Ande?
Den helige Ande är Guds kärlek, ja Gud själv, som utgjuts över människor som i tro och ödmjukhet litar på Honom och vill uppfylla Hans bud.
Ubi caritas et amor - Deus ibi est. Där kärlek och barmhärtighet råder - där är Gud. Och omvänt: Där högmod och ondska råder, där är Guds Ande inte.
Där människor i högmod vill bygga Babelstorn, samhällen utan Gud, sätta sig själva i stället för Gud, där förstörs den mänskliga gemenskapen, missförstånd och språkförbistring gör att ingen förstår varandra längre - alla ser bara till sig själva. Detta är meningen med Bibelns berättelse om tornbygget i Babel. Men - där människor däremot i ödmjukhet och tro förtröstar på Guds löften - där växer gemenskapen, man förstår varandra, trots skillnader i språk, trots olika bakgrund. Det lär vi i dagens läsning ur Apostlagärningarna där pingstens språkunder beskrivs. I denna första läsning hör vi hur Jesus från himmelen 50 dagar efter påsk skickade sin Ande över den unga kyrkan. I evangeliet därefter hörde vi hur den uppståndne redan då han ännu gick ibland apostlarna gav dem sin Ande och makten att skänka Guds förlåtelse i hans namn.
Det finns ingen motsägelse i detta. Båda berättelserna säger i grunden samma sak: Anden kom till jorden för att skapa kyrkan. Anden är kyrko-konstruerande, Anden skapar dels gränslös gemenskap på tvärs av alla kulturer och språk, och dels ämbeten i kyrkan, fullmakter, t.ex. prästämbetet genom vilket Jesus vill förmedla sin förlåtelse. Anden kom för att skapa kyrkan och stanna hos kyrkan. Detta är mycket viktigt för det betyder att kyrkan är platsen, där Anden har valt att verka. I kyrkans 2000-åriga historia har det åter och åter uppkommit grupper och sekter som har betvivlat detta, de har påstådd att Guds Ande inte längre styr kyrkan. Man är - har de sagt - ingen riktig kristen om man förblir katolik, man måste ansluta sig till deras samfund och t.ex. gå genom en bestämd typ av känslostark omvändelse för att vara en äkta kristen. Dessa kristna må ha goda intentioner, men de begår två misstag:

1. De förväxlar sina starka känsloupplevelser med Guds Ande. Men Anden är inte bunden till känslor som vi absolut måste kunna erfare. Anden kan lägga sig som en skugga över själen och verka i henne utan att hon märker eller förstår hur det går till. Så var det ju med Maria när Guds Son genom den Helige Ande tog sin boning i henne. Anden verkar på djupet av människans själ. Känslor däremot finns på ytan, de kommer och går, dem kan man inte lita på så som man kan lita på Gud. Men Anden kommer inte för att gå sedan. Han är alltid hos oss. Oavsett hur vi känner oss.

2. De avvisar att Anden leder katolska kyrkan. Det är en fruktansvärd villfarelse. Den uppståndne Jesus lovade ju själv vid sin himmelsfärd: Jag är med er alla dagar intill tidens slut. Har Herren kanske inte hållit sitt löfte? Ledde han sin kyrka genom sin Ande bara för en viss tid för att sedan ändra åsikt? Utgjöts den Helige Ande på pingstdagen över apostlarna för så att dras tillbaka igen, så att vi s.a.s. behöver var sitt nya pingstunder för att vara säkra på hans närvaro? Naturligtvis inte. Guds helige Ande har kommit till kyrkan för att stanna. Jesus lovade: Jag är med er ALLA dagar tills TIDENS SLUT. Men dem, som han sade detta till, apostlarna, de som fick makten att leda hans kyrka, att binda och lösa, att förlåta synder i hans namn o.s.v. de är ju alla döda. Petrus, Jakob, Johannes och de övriga. Hur kan Jesus lova att vara med apostlarna "till tidens slut" om han inte menade att han också skulle vara med deras efterträdare? Och apostlarnas efterträdare och deras efterträdare igen är bevisligen dem, som leder den ena, heliga, katolska och apostoliska kyrkan genom tiderna ända fram tills idag. Sekterna och kyrkosplittringarna kommer inte från Gud. De uppstår ur babelstornets ande. Guds Ande däremot är enhetens Ande. Han är kyrko-samlande. Anden är ekumenisk.

Anden är Guds kärlek till oss och vår kärlek till Gud och Anden kom för att stanna, för att bygga upp kyrkan, skapa permanenta ämbeten, skapa liturgi, skapa lovsång, skapa kristen konst och arkitektur. Guds Ande är ingen flummig känsla utan en kraft som arbetar konkret och sätter spår i vår värld. Den kyrkobyggnaden vi befinner oss i just nu är ett sådant spår, ett verk av den helige Ande, byggd i tro, av tro och för trons skull. Taket har reparerats, det har grävts och sanerats runt byggnaden, det är ett verk av Anden genom givmilda och duktiga händer, ett verk av Anden som underlättar allt som leder till lovprisning av Gud, vår Fader.

Här i pingst sjunger vi ofta: Kom helige Ande! - och det är bra: Därmed påminns vi om at vi ständigt behöver Hans förnyande kraft - men låt oss inte glömma att Anden egentligen redan har kommit. Och du själv är det finaste templet, i dig bor Anden. Anden kom på den första pingstdagen till kyrkan för att stanna i kyrkan, och når du döptes och konfirmerades då var det inte et nytt pingstunder som hände i din själ, nej, du fick del av den ena och samma gåva som tog sin början idag för snart två tusen år sedan i Jerusalem. Genom kyrkans förmedling faller även något av pingstens ursprungliga eld på dig.
Guds egen Ande vill ge liv åt dig. Så då blir frågan inte hur du ska "få mera" av Guds Ande, utan vad Guds Ande som redan lever i dig ska få lov att verka genom dig. Vilken roll ska Guds Ande - som du redan har - få lov att spela i ditt liv? Guds Ande är kyrko-bildande, Han är gemenskapsbildande, en kraft alltså som vill göra dig tjänande, social. Anden kallar på dig i ansvarskänslan, i ditt samvete, i insikten om att du är till för andra.
Anden är en eld som aldrig slocknar. Han påminner på så sätt om den brinnande törnebusken i vilken Gud talade till Mose i öknen vid Sinaiberget. Elden talar till samvetet: Moses förstod sitt ansvar: Att han skulle befria sina fattiga bröder och systrar från slaveriet i Egypten. Anden är - som det heter i den gamla latinska hymnen Veni Creator Spiritus - de fattigas Fader. Vill du följa Andens vink så bry dig om de fattiga, bli som Anden: En fader för de små, de fattiga, de hjälplösa.
Till sist: Vi har i katolska kyrkan bevarat ett minne av den elden som aldrig slocknar, elden från törnebusken och pingstelden som gavs som evig gåva åt kyrkan. Jag tänker på den röda evighetslampan vid tabernaklet, som lyser dag och natt utan att slockna.
Ta dig tid en gång att bara sitta här i kyrkan och betrakta denna röda lampa en stund. Lyssna till dess tysta budskap. Påminner den dig inte om den eld som också har landat på ditt huvud och som bor i ditt hjärta? Talar den inte till dig om ödmjukhet och förtröstan till Gud? Hör du inte Guds röst som vill få dig att engagera dig för dina bröder och systrar här på jorden som har det svårt?

Ubi caritas et amor - Deus ibi est. Där kärlek och barmhärtighet råder - där är Gud. Eller - om det ska översättas mera precist- : Ibi est - Här är Gud.

upp