(Stolpar till barnmässan)

Advent betyder…? Ankomst - Herrens ankomst

Jag lärde som barn att det betydde "att vänta", fel, men ändå rätt. Vi väntar på Julen och Jesu återkomst i framtiden -

Vad väntar vi annars på? Vad väntar du mest på?

Adventsljusstake / -krans här i kyrkan: symbol för det långsamt växande ljuset, Kristus, "soluppgången från höjden" som likt gryningsljuset närmar sig.

Mörka tiden närmar sig, men när allt är som värst, då bör man hoppas mest (kristet ordspråk)

Evangeliet idag: Jesus är välkommen i Jerusalem. Minns ni den här stenen? Den är från muren som idag är igenmurad. Det känns som at många människor inte vill att Han ska komma tillbaka.

Botgöringstid:

Många har det svårt! CARITAS har kollektinsamling Första Advent

Bikt är en bra idé för att förbereda sig

Tid för intensiverad bön:

Kristi återkomst blir plötsligt, utan förvarning (som tjuven i natten), vi ska alltså inte så mycket söka tecken på det utan mycket mera alltid vara beredda och vaksamma.

Vi längtar "mer än väktaren efter morgonen …"

Han kommer. Hur vill du finnas av Honom? Vaken med lampan brinnande eller sovande, ointresserad, oförberedd?

Morgonbön, aftonbön, bön under dagen … det gläder Gud.

Lekar / traditioner:

Vad kan vi ha hemma nu i advent som hjälper oss att komma ihåg Jesu ankomst?

• - Julkrubban byggs/ ställs fram, en figur tas fram per dag, gärna med sång/ bön/ samtal
• - adventskalender
• - gröna grankvistar (pappa/ pojkarna) läggs och symboliserar önskan att allt ska bli evigtgrönt, evigtlevande, trots mörker och vinter
• - röda äpplen (mamma/ flickorna) läggs ovanpå, de symboliserar barnet som Maria bär till Elisabet och hennes hälsning (…välsignad din livsfrukt …)
• - smycka dörren (välkomna Kristus … här i vårt hus/ "stall").

Bära det tända ljus igenom dörren, medan vi sjunger "Hosianna, Davids son", "Bered en väg …", "Ett litet barn från Davids hus…", "Gläd dig, du Kristi brud…".
Advent är en port, och vid den står som två vakter Johannes Döparen och Maria på var sitt sätt. Båda räcker oss Jesus.
Vi kan välkomna Jesus så som de, vara öppna dörrar (inte som den igenmurade porten i Jerusalem). Vi visar att vårt hjärta kan vara ett nytt Jerusalem, ett nytt Betlehem

• - Medeltiden: Man gav en Josefsfigur de 9 sista dagarna innan jul från person till person, på julafton ledde alla den till kyrkan eller kanske krubban
• - 6/12: Nikolausdagen, gåvor när Nikolaus kommer (+KPNs bok)
• - 13/12 Luciadagen, procession med ljus

Mycket att göra i advent! Plus alla hemliga julklappar som slås in.
Var kan man få bra julklappar? Kanske i församlingens julbasar nu efter mässan!

Ska vi lova varandra att visa Gud att Han är välkommen i våra hjärtan och i våra hem?

Må Gud välsigna alla familjer och alla ensamstående i vår församling!

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen. +

upp

Advent - väntan på Kristi återkomst

Lk 21, 25 - 28. 34 - 36
1. Adventssöndagen (C)
30/12. 03 Vår Frälsares, Malmö

I dag har vi första söndagen i advent --- adventstiden är här - och snart är det jul. Vi tar fram lådor eller påser ur gömmet med pynt för jultiden, letar fram en adventsljusstake. Utanför blir det allt mörkare och kallare, men vi tänder ljus och har det varmt inomhus. Åter en gång får vi en mysig decembermånad i vårt liv, en tid med stilla glädje och förväntan.

Kanske överraskas och förfäras vi då litet av dagens evangelietext, som vi precis hörde. Här varnar Vår Herre - på ett allt annat än mysigt sätt - med ytterst drastiska bilder om världens undergång. Vi hör om kosmiska tecken i sol och måne, om hedningar som grips av rädsla och förvirring vid havsvågornas dån, men också om Jesu lärjungar som kommer att finna upprättelse och befrielse. Vad har detta att göra med första söndagen i advent?

Advent betyder ju ankomst, Jesu ankomst. Vi förbereder oss just nu ss än en gång att fira Jesu ankomst här till jorden för två tusen år sedan, i enkelhet och ödmjukhet, som Marias barn i stallet i Betlehem. Men vi vet att denna tid också vill uppmana oss till att skåda framåt, fram i tiden mot Jesu andra ankomst: Hans ankomst vid världen slut, Hans återkomst i härlighet. Vi kristna försöker se långt ut över den lilla horisonten, som vårt aktuella advents- och julfirande.

Visst anordnar vi en god och fin jultid som alla andra. Även vi kristna vimlar snart runt bland människormassorna i inköpscentren och handlar julklappar, även vi dras med i stressen, skriver julkort, bakar julbröd, klippar och klistrar tomter o.s.v. - men vårt hjärta är också någon annanstans, framåtskådande, spejande, förväntande, ut mot framtiden. Jesus har ju lovat att komma tillbaka.

Det blir en andra ankomst och kyrkan påminner oss om detta genom att välja en evangelietext som talar om detta för just dagen idag.
Jesus kommer tillbaka och allt kommer att "skakas" som Han säger, men vilken skillnad i hur människorna kommer att uppleva denna händelse! För vissa betyder den - säger Jesus - fasa, sammanbrott, förvirring och kaos, för andra lättnad, befrielse och jubel.

Vem är det som drabbas av Hans återkomst på ett så skakande sätt? Ps. 14 i Psaltaren talar om dem så här:

Dårarna tänker: "Det finns ingen Gud."
De handlar fördärvligt och skändigt, ingen gör det goda…
så drabbas de av skräck, ty Gud är hos de rättfärdiga….

Era onda anslag mot den svage ska göras om intet,
ty Herren är hans tillflykt

Kristi återkomst medför den gamla ordningens sammanbrott, den ordning som byggde på allas kamp mot alla, de klokas seger över de mindre kloka, de starkas s.k. rätt över de svaga, den ordning där rikedom finns till på bekostnad av fattigdom och utgränsning.
Alla de människor som bygger sin tillvaro på denna ordnings premisser och på rent jordiska beräkningar, där de känner sig säkra och menar att de har kontroll över allt, de kommer att se denna säkerhet rasa i grus. Genom magi och astrologi menar de kanske att kunna avläsa nutid och framtid på planeters och stjärnors gång. Men nej, säger Jesus, sol, måne och stjärnor kommer i oreda, det blir tecken, som de inte kan förstå och som kommer att förvirra dem.
Eller de menar att behärska naturens krafter genom sin teknik och sin vetenskap, men nej, havets vågor reser sig mot dem, naturen visar ett annat ansikte än de var vana vid, de får möta sin hjälplöshet, när dånande vågor spolar bort deras verk. De alltså, som utesluter Gud helt från sina liv och enbart vill bygga på egna förutsägelser, egna krafter, eget kunnande är illa ute, alla de som med apostlen Paulus ord "håller sanningen fången i orättfärdighet" (Rom. 1: 18) för dem vill Kristi återkomst betyda rädsla och förvirring, eftersom alla illusioner som de klängde till, faller till jorden.

Men för vem blir Herrens återkomst då en befrielse och lättnad? Det blir den för dem som litar på Hans löften och vaksamt förbereder sig med goda gärningar, bön och vaka, de som kan säga med psalmisten (Ps. 130):

Ur djupen ropar jag till dig, Herre,
Herre, hör mitt rop,
Lyssna när jag bönfaller dig!
Om du lade synder på minnet,
Herre, vem kunde då bestå?
Men hos dig finns förlåtelse,
Och därför fruktar man dig.
Jag väntar på Herren, ,jag längtar,
Jag hoppas få höra Hans ord.
Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen,
än väkterna efter morgonen.

Härmed blir det tydligt varför denna till synes så hårda text ur evangeliet idag är just ett evangelium, ett glatt budskap. De som vet att Jesu återkomst innehåller Hans välsignelse, de väntar förtröstningsfullt, så som man kan vara full av förväntan under en förlossning, trots de smärtor som värkarna medför för den födande.

Jesus uppmanar oss: Håll er vakna hela tiden!
Låt oss inte släppa adventstidens inre, andliga förväntan och glädje ur synhåll när vi nu går in i den stressiga december månad. Låt oss komma ihåg Hans godhet som en gång vill återvända i härlighet, låt oss förbereda Hans ankomst med bikt och bot, med goda gärningar och bön. Vara sig vi julpysslar eller handlar, vara sig vi är ensamma eller omgivna av familj: Låt oss längta efter Honom som längtar efter oss! Låt oss komma ihåg Honom, som en gång ska leta upp oss var vi än kommer att vara, ska hitta oss i vilket mörker vi än befinner oss, Han som av hjärtat önskar att förlåta och befria alla som ödmjukt väntar på Honom.

AMEN

upp

Advent - sänka berg, höja dalar

Lukas 3: 1-6 (med Baruk 5: 1-9)
2a. Adventssöndagen (C) 6/12 2003
Vår Frälsares församling

Andra söndagen i advent. Evangelisten Lukas låter oss möta den helige Johannes Döparen, han som beredde vägen för Jesu ankomst. I Döparens mun ekar de gamla orden från profeten Jesaja:

Bana väg för Herren genom öknen,
Gör en jämn väg för vår Gud!
Alla dalar ska höjas,
Alla berg och höjder sänkas.
Oländig mark ska jämnas
och branter bli till slätt.
Herrens härlighet ska uppenbaras,
Och alla människor skall se det.
(Jes. 40: 3 -5a)

Gör en jämn väg för vår Gud! - säger Jesaja. Genom denna profet - länge innan Jesu födelse - lovar Gud något oerhört stort, nämligen att Gud själv en gång i framtiden skulle komma till sitt folk. Johannes Döparen använder i dagens evangelium dessa ord med den största självklarhet om Jesu person. I Jesus från Nasaret - förstår vi alltså - är det verkligen Gud själv som kommer. Han kommer genom öknen, d.v.s. med en nytt sorts exodus, ett nytt uttåg ur träldomens land. Liksom en gång folket befriades från slaveriet i Egypten genom att föras genom öknen, så ska nu Gud komma för att hämta sitt folk och själv leda ut det i en ny frihet, ja, en helt ny början. Och detta - säger Jesaja - ska inte bara Israels folk få se, utan alla människor.

Gud kommer, men hur kan man förbereda sig att ta emot en sådan gäst? I vår tid tar man emot förnäma gäster genom att rulla ut röda mattan. I forntiden kunde man bygga hela mottagningsgator eller alléer som tecken på sin hyllning av en besökande kung eller kejsare. Man ser framför sig hur stora ihåligheter åtgärdades och stenar plockades bort så att vägen blev fin och slätt. Här är det dock en hel annan sorts besökare som väntas: Gud själv. Döparen - och Jesaja - talar om att hela berg ska sänkas och hela dalar höjas så att Herren kan få en värdig mottagning när han kommer. Meningen var givetvis inte att tusentals arbetare nu skulle ut med hacka och spade och slopa kullarna kring Jerusalem och fylla i alla dalar i Judéen eller i öknen. Alla som hörde Döparens ord förstod nog att här handlar det om en annan sorts arbete, ett arbete som ska utföras i hjärtat på varje enskild människa som vill kunna ta emot Guds besök. Det som ska göras verkar visserligen oöverkomligt för människans förmåga, men det kan förverkligas genom ett ingripande från Guds sida, Han, inför vilken bergen smälter som vax - som det heter i Psaltaren (Ps. 97:5), Han, som förmår att skänka människan en tro som kan flytta berg.

Vad finns det för berg och kullar i människans hjärta som kan vara hinder för Guds möte med oss och vår vandring mot Gud? Några av kyrkans äldsta kyrkofäder talar i utläggningarna av denna text om de berg av förhävelse och högmod som kan finnas inom oss. Och sant är det väl att vi kan samla på oss mycket som reser sig som berg och blockerar vägen framför oss: Självöverskattning, själviskhet, onödiga bekymmer, men kanske också berg av onödiga rikedomar, saker, prylar, pengar, och framför allt dessa berg av synder, som människor aldrig tar itu med, aldrig inser eller biktar och som man till sist riskerar att bli blind för.

Inga berg blir till utan att även dalar bildas. Överallt där jag samlar ihop för mycket blir det brist någon annanstans. Min självöverskattning och själviskhet tar bort min uppmärksamhet från de medmänniskor som jag borde visa uppskattning och intresse. Där uppstår en brist, ett hål. Mina onödiga bekymmer förhindrar att jag bryr mig om de saker som verkligen gäller. Onödiga rikedomar borde egentligen användas till att lindra andras fattigdom, men så blir det sällan. Överflöde och brist bor sida vid sida i syndens värld.

Johannes Döparen förkunnade syndernas förlåtelse för alla som ville förbereda sig på Guds ankomst. Och folk strömmade till. Kära församling: hur mycket mera borde det gälla för oss som redan känner Kristus och Hans godhet att vi förbereder oss under denna tid genom att strömma till Botens Sakrament! Hur kan vi gå julen tillmötes utan en tanke på att göra bot eller gå till bikt? Tänk efter vilken stor gåva som Botens sakrament är! Varje gång vi går till bikt upplever vi att Jesus själv ingriper och uppfyller Jesajas profetia. Jesus själv utplånar de berg som våra synder har byggt - och Han gör det gärna för oss. Jesus själv erbjuder att tillsammans med oss jämna ut de dalar, de försummelser som våra synder gav upphov till, de brister, hål och sår som synden medförde. Hur kan vi - som så tydligt uppmanas av profeterna till omvändelse, och som erbjuds hjälp av Herren själv - hur kan vi hålla oss borta från biktstolen?

Ja, advent är verkligen rätt tid at bikta sig för den som vill förebereda firandet av Herrens ankomst. Låt dig inte skrämmas av att du tycker det är svårt att bikta dig eller att det var länge sedan. Du får hjälp. Bed om Guds hjälp att jämna ut bergen i ditt hjärta och att fylla i dalarna och bed prästen hjälpa dig så att det blir bra.

… Omvändelsen har också en materiell sida. Människorna kring Döparen frågade honom nu: "Vad skall vi då göra?" Döparen svarade med exempel: "Den som har två skjortor ska dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd ska göra på samma sätt." Budskapet är tydligt: En människa har mer än han behöver, detta är ett av de berg som ska sänkas. En annan människa har inte vad han behöver. Detta är en av de dalar som ska fyllas. Skjortor och bröd är bara exempel. Du själv är uppmanad att tänka vidare. Vilken nöd skulle du kunna lindra så att du kan jämna en väg för Guds ankomst till dig?

När vi omvänder oss på så sätt tillhör vi verkligen det nya Gudsfolket, som Jesus kom för att bilda här på jorden, det folk som tog sin allra första början i Maria, hon som mer än någon annan kunde kallas för det sanna Jerusalem, Sions dotter, Guds boning. I henne fanns det inga berg av högmod eller övermod, ingen onödig makt och rikedom, och inte heller dalar av försummelser eller likgiltighet mot de ringa, nödlidande och hungriga. Maria sätter Gud främst, hon bryr sig framför allt annat om Honom som ska komma. Vi kan säga att Johannes Döparens budskap redan är förverkligat i Marias liv innan Jesu ankomst. Hon är från sin tidigaste början ren från varje syndens fläck, vilket ju också är meningen med den högtidsdag för Maria som kyrkan firar imorgon, den 8.december.

Lukas, Jesaja, Döparen och Maria - alla står de där och pekar på Honom som själv är vägen till Gud. Låt oss lyssna till dem. Låt oss lita på dem och öppna våra hjärtan för nåden och förlåtelsen så att Gud kan göra sitt mäktiga verk i oss - nämligen att avlägsna alla de berg och hinder som skiljer oss från Honom, så att vi befriade och lättade kan skynda Hans Son tillmötes.

Amen

upp